Hans Nilsson föds 1652 i byn Bränna/Grelsbyn 6 i Överkalix socken, och tar i slutet av seklet över gården efter sin pappa Nils. Han gifter sig 1691 med sin egen piga, Brita Grelsdotter från Svartbyn, som han enligt kyrkoboken redan “besovit”. Som bot för att han tagit ut äktenskapet lite i förskott skänker han en altarljustake i mässing och en mindre summa pengar till kyrkan.
(läs mer...)Samuel Andersson, min morfars mormors farfars morfar, föds den 20 oktober 1672 på gården Näsbyn 5 i Nederkalix socken. Han tar så småningom över gården efter sin pappa Anders Månsson, som i sin tur ärvt den efter sin far Måns Andersson och farfar Anders Grelsson. Samuel är alltså fjärde generationens bonde på gården, som strax efter sekelskiftet 1600 styckats av från den äldsta gården i byn, Näsbyn 1 (Wassen). Näsbyn 5 är en liten gård på bara lite drygt 2 tunnland, vilket motsvarar ca 1 hektar i dagens mått.
(läs mer...)Jag gjorde för ett tag sedan ett enkelt DNA-test (FamilyTree) som visade att jag nog är tämligen urnordisk: 80 % av matchningarna fanns i Sverige och Norge, resten i Finland. Nu visar ju detta bara var det idag bor folk som delar gener med mig, men den stora andelen finska matchningar gjorde mig nyfiken på om det fanns fler anor i Finland än vad jag hittills luskat ut.
(läs mer...)Söndagen den 28 juni 1709 står den 38-årige löjtnanten Johan Isbergh på ett fält väster om den ukrainska staden Poltava i sin blåa karolinska uniform, med älgskinnshandskar på händerna och den tunga värjan hängande i skidan på högra höften. Under denna heta sommardag kommer större delen av den svenska armen att utplånas, däribland nästan hela Västerbottens regemente. Det vet ännu inte den krigsärrade löjtnanten, men kanske anar han att något kommer att gå oerhört fel den här dagen. Kanske hans hjärta redan slår tungt inför det som ska komma.
(läs mer...)Johan Philipsson Hilduinen är min farfars farmors mormors farfars far, och är en av de mer kända av mina anfäder. Han etablerar 1676–1678 ett nybygge vid Örträsket i lappmarken söder om Jokkmokk, och blir därmed den första nybyggaren i södra Lappland. Han står därför idag staty i Örträsks hembygdsgård, en staty som även blivit den officiella logotypen för Örträsk (fast ingen vet hur han egentligen såg ut, så statyn är ren fantasi).
(läs mer...)Anna Olofsdotter var lillasyster till min mormors farfars farmors mormors mormor, Margeta Olofsdotter, som var gift med soldaten Per Persson Stråhle i Näsbyn. Vi är alltså inte släkt i rakt nedstigande led, men jag känner att jag ändå måste berätta Annas historia. Om inte annat så för att den är så tidlös.
(läs mer...)Min morfars farfars morfars morfars far Nils Johansson och hans släkt bodde på gården Ytterbyn 5 i Nederkalix socken under sexton- och sjuttonhundratalen. Nils var runt sekelsiftet 1700 insyltad i en ganska makaber historia, som finns beskriven i domboken för åren 1684–1726.
(läs mer...)År 1627 reser fransmannen Pierre Cerveaux från Vallonien i det som idag är Belgien eller norra Frankrike till det kalla Sverige. Han lockas väl knappast av det svenska klimatet, utan av möjligheten att förtjäna pengar på sina kunskaper om att framställa prima träkol för tillverkning av stål. Pierre är nämligen charbonnier – kolare. Han är dessutom min mormors morfars farfars morfars farfars farfar, och en bråkmakare och rättshaverist utan motstycke i vår släkthistoria.
(läs mer...)Daniel Johansson Hjukström, vår farmors farfars far, stred i det av Runeberg omskrivna finska kriget 1808-1809 (Fänrik Stål, Sven Duva och dom andra), och kom liksom minst 7000 andra svenska soldater aldrig hem igen. Om Daniel stupade i strid, eller om han dog av sjukdom på något muggigt fältsjukhus eller som rysk krigsfånge – det förtäljer tyvärr inte historien. Men jag vill gärna föreställa mig att han stod i rök och damm tillsammans med Döbeln och Sandels och inte släppte en djävel över bron.
(läs mer...)Min farfars farfars mormors mor Anna Mårtensdotter från Falträsk i Lycksele lappmark var helsamisk, dvs både hennes pappa och mamma var samer. Anna är så vitt jag vet den sista helsamiska personen i vårt släktträd.
(läs mer...)Mamma brukade berätta att hennes pappas lillebror Viktor emigrerade till Amerika, och att vi alltså har släkt på andra sidan Atlanten. Vad hon dock inte berättade – och vad hon förmodligen inte heller visste om – var att hennes pappa (vår morfar alltså) också emigrerade till Amerika, året innan Viktor gjorde det.
(läs mer...)
Vakttältet på Drottningholm
Mamma brukade nämna att hennes pappa Karl August Sundberg också hade ett gammalt knektnamn, Flygare. När jag började släktforska kom jag till en början inte längre än till vår morfars far, Karl Johan Sundberg, och hittade inte ett spår av namnet Flygare någonstans. Så jag började misstänka att det där med “Flygare” antingen var en missuppfattning eller en ren skröna.
(läs mer...)