Anna Olofsdotter var lillasyster till min mormors farfars farmors mormors mormor, Margeta Olofsdotter, som var gift med soldaten Per Persson Stråhle i Näsbyn. Vi är alltså inte släkt i rakt nedstigande led, men jag känner att jag ändå måste berätta Annas historia. Om inte annat så för att den är så tidlös.
Soldaten Olof Grelsson i Näsbyn i Nederkalix socken dör 1669, och lämnar då efter sig en familj som är utfattig efter flera år av missväxt. Familjen består av Sissela och hennes tre ogifta flickor, Margeta, Anna och Sara, men inga pojkar som kan hjälpa till med försörjningen.
På förvåren 1671 tjänar den fjortonåriga mellandottern Anna som piga hos Nils Eriksson på granngården i Näsbyn. Anna blir snart förförd av bondens tjugoårige son Olof, som försäkrar att hon inte kommer att bli med barn, för “han vet hur man gör”. Men gravid blir hon i alla fall, och av skam och rädsla döljer hon graviditeten för alla på gården så länge det går.
På måndag kväll den 27 november 1671 knackar en av Annas systrar på hos den grannfru som brukar anlitas som barnmorska i byn, och ber henne följa med, för hennes syster ligger halvdöd på golvet därhemma. När de kommer fram har systrarnas mamma Sissela och en annan granne lyft upp Anna i sängen.
Förlossningen pågår under mer än ett dygn. Barnmorskan och de andra kvinnorna är inte på plats hela tiden, utan kommer och går medan Anna driver ut och in ur medvetslöshet. Sent på tisdagkvällen kommer de in i rummet för att se till Anna, och hittar då ett dött nyfött barn i sängen hos den avsvimmade flickan. En av kvinnorna (troligen barnmorskan) tvättar det döda barnet och lägger det i fotändan av sängen, och noterar att det inte har några synliga märken.
Anna ligger kvar ”mållös” i sängen i elva dagar, svårt medtagen av förlossningen. Hon har blivit lam i ena benet, och kommer troligen att få använda kryckor resten av livet. Detta är dock det minsta av hennes problem.
I augusti följande år anklagas den nu femtonåriga Anna för barnamord och hordom. Hon uppger under ed att Olof Nilsson är fadern. Olof erkänner inför tinget att han legat med flickan då hon var piga på deras gård, men menar att han aldrig vetat om att hon var gravid. Anna hävdar dock att hon talat om det för honom vid tre tillfällen, men att han bara sagt ”det får bli som det blir”.
Rätten fastslår att barnets liv kanske kunde ha räddats om Anna bara hade berättat att hon varit gravid och tagit hjälp av en jordemor vid födseln. Hon frikänns från barnamord, men döms liksom Olof till att böta 40 mark silvermynt och till att i kyrkan från pliktpallen erkänna sin skuld och be församlingen om förlåtelse. En social brännmärkning som måste ha varit fruktansvärd för en femtonårig flicka.
Den 4 april 1696 noteras att ”korpral Per Perssons hustrus syster Anna” har dött, 39 år gammal. Förutom den korta notisen förekommer hon inte alls i kyrkböckerna. Hon gifte sig troligen aldrig, och verkar inte ha fått några fler barn. Hennes storasyster Margeta blev min mormors farfars farmors mormors mormor, och svärmor till löjtnanten Johan Isberg vars långa och brokiga levnadsöde jag berättat om här. Men om Anna vet vi inget mer.
Huvudkälla: Nederkalix Sockens Familjer 1539-1739, Boström 2004