König Persson 1630–1708

Personanteckningar

König Persson. Född i Granö. Bonde i Klabböle, sedan Granö. Nämnd 1671 - 1708 i Granö,

Umeå lfs. Efterträdde Erik Persson i Granön.

DB 1671 9/1: Striden om Fahlträsket tas upp första gången. KP i Granön mot Nils Andersson från Umbyn (lapp).

1705 Lyckseletinget: Könik Persson och Anders Nilsson i Kussjön hade fiskat i Falträsket,

Järvträsket, Lappträsket, Mörttjärn, Grubbtjärna, Långtjärna och Klaawattotierna, 6, 7 och 8 mil från Granön belägna.

DB 1708 20/1: Vittnar om Höghedsbron, som han säger tillhört Stärkesmark.

Gift 1:o med Anna Olofsdotter. Gift 2:o med Birgitta Jonsdotter.

- - -

König Persson var gift med en dotter till Olof Svensson Orm, vilket bl a framgår av vårtinget 1676 där salige Axel Orms systers man König Persson omnämns.

Bonde först i Klabböle

År 1671 kommer för första gången striden om Fatträsket mellan bygd och lappmark till synes i domböckerna. Könich Pedersson i Granön, som år 1667 å Ume ting hade första gången uppbjudit ett av honom upptaget hemman för vinnande av fastebrev, klandrades nämligen av lappen Nils Andersson från Umbyn, för att han hindrade denne att "bruka sina fisketåhlar" i nämnda sjö. Könich genmälde, att av urminnes tider vore detta träsk under hans hemman hävdat, men att Nils Andersson ändock fiskade däri, även just den tid, då Könich idkade själv där "sina våhnar"; detta säges han, Nils Andersson, göra "efter förriga bruk och gammal sedvänjas givandes dessförinnan andra lov detsamma att göra". Vidare klagade Könich, att, när han ber lappen för betalning föra hans fisk därifrån, denne förvägrar sig att bespringa honom. Resultatet blev, att de härom blevo "inför rätten med handsträckning förlikte (emedan bevisligt är berörde träsk av fornt och urminne Könich hemman tillytt hava), att Nils Andersson brukar med Könich Pederssons lov och minne samma träsk uti hans frånvaro, men när Könich själv är närvarande, skall Nils Andersson därmed avstå, icke heller någonsin androm lov giva där att fiska. Nils Andersson tillsäger sig ock vilja för betalning hjälpa Könich Pedersson med sin avel ifrån förbemälta träsk, då han därom tillitas".

Könich Pedersson i Granön var faktiskt ej direkt taxerad för Falträsket. Falträsket hade visserligen länge varit upptaget som beskattat träsk och kan ända in på 1600-talet med säkerhet konstateras som ett av de starkare beskattade i sin lappmark. Men åtminstone efter 1613 är det försvunnet ur skattelängden. Vid tinget 1699 förekom åter frågan om Fahlträsket. Här är det länsmannen i Umbyn, lappen Mårten Mårtensson, som är svarande, och Könich Pärsson frän Granön, den siste i likhet med vad fallet var år 1671, samt dessutom Anders Nilsson i Kussjön, som äro kärande. Men nu blev det ingen förlikning. Det dömes alldeles analogt med vad som skedde om Sandöran. Fahlträsket var ej särskilt skattlagt.

År 1702 utfördes så kustlandsböndernas anspråk på mera bred bas och med något mera allmän syftning. Det börjades med att vid tinget vice pastorn i Umeå socken, herr Erik Plantin, uppläste å en del bönders i Västerbotten vägnar en skrivelse, undertecknad av Håkan Andersson i Hjuken, på egna och andra bönders vägnar (Olaf Nilsson från Rödå, Kiönik Persson, Zachris Ersson och Jon Hansson i Granön samt Nils Nilsson i Tegsnäset). Häri gjorde nu bönderna en framställning mot "intrång och åverkan på deras urminnes lagfästade och skattlagda träskfisken både vinter och sommar den tiden, som de själva ej hava tillfälle dem att idka och bruka"; träsken bleve sålunda "utblottade" på fisk. Kärandena sade sig härigenom lida skada, i synnerhet som de i rotering och taxering vore "ansedde" för dessa fisken. De sjöar, det är fråga om, vore "i synnerhet" Rusksele och Ajaur, som båda till vatten och land hörde till Hjukbyn, vidare Sikselet, Holmträsket och Fahlträsket, som hörde till Rödåbönder; till Tegsnäset och Granön hörde Bredselet. Om nu lapparna ej upphörde med fiske i dessa sjöar, skulle de vid nästa ting lagsökas.

Hela ärendet blev vid Lyckseletinget år 1705 upptaget till förnyad och, så långt möjligt var, allsidig prövning enligt ett utförligt protokoll av för lappmarkstingsrätterna vid denna tid alldeles ovanligt omfång.

"Anbelangande den uppkomne tvist och stridighet mellan en del lappar av Umeåbyn i Umeå lappmark och några bönder av Granön, Tegsnäset, Rödå, Degerfors och Tväråträsk i Umeå socken om fiskebruket i åtskilliga träsk, här uti lappmarken belägna, så att bönderna allaredan anno 1702 den 7 januari här vid Rätten sökt förbud på lapparna, det de dem därsammanstädes intet intrång göra skulle", påmindes nu, att lapparna å sin sida klagat över bönderna, såsom vederbörande protokoll utvisade. Plantin hade - enligt protokollet - sökt få målet förlagt till häradsrätten för Umeå socken, med motivering att de omtvistade träsken läge inom Umeå sockenrå, vilket "dock icke varit bevisligt". Enligt kartan av 1671 läge de inom lappmarksrå, och skulle tvistigheten således "till forum vid Lycksele tingstall", vilket på landshövdingeämbetets vägnar landssekreteraren Olaus Dubb enligt skrivelse av 3 dec. 1703 resolverat, varjämte han uppdragit åt domhavanden därstädes att företaga en laga rannsakning över samma mål och kommunicera landshövdingeämbetet densamma.

Plantin var alltså tillika med lapparna citerad till tinget. Han var tydligen ej närvarande, men rådsmannen från Umeå, Peder Mattsson, inlämnade en förseglad skrivelse med anhållan att få den uppläst vid begynnelsen av målets handläggning. Denna inledning klargör, att bönderna ej fullföljt sin talan, sedan de fått klart för sig, att forum bleve vid Lycksele. Det är lapparna, som gått till en offensiv, och de ha indragit utom de tre år tidigare uppträdande bygdelagsbönderna även bönder ifrån de äldre och något längre bort från Lappmarken liggande byarna Degerfors och Tväråträsk, vilka knappast under sextonhundratalet omtalas som konkurrenter till lapparna om fisket, ehuru de tydligen idkat något fiske på allmänningen och uppåt.

Var fosterfar till brodern Eriks barn efter det att han drunknade 1667.

Källa: Leif Boström