Jöns Olofsson Stålnacke ~1612–>1675

Personanteckningar

Jöns Olofsson föds troligen i Dorkarbyn i Tofta församling i Uppsala län. Han finns noterad som sågdräng och mjölnardräng vid Dorkarsbys kvarn. Fadern skall enligt någon uppgift ha hetat Olof Eriksson Sparv, vilket lett till en viss förvirring angående härstamningen (se faderns post).

Åren 1635-1641 är Jöns frälsetorpare vid Edsbo i Tierps församling och dagsverkare (timmerman) under Aspnäs huvudgård i nordvästra Uppland.

På hösten 1641 blir Jöns "uppköpt" av brukspatronen vid Västlands bruk, Welam Wervier, i samband med att kronan utarrenderar hela dåvarande Örbyhus län. Han är där anställd som byggmästare (erfaren timmerman) och som hjulmakare vid det närliggande Strömsbergs bruk (med samma bruksägare) åren 1641-1658. Under vintertiden är han också kolkörare vid Västlands bruk.

I slutet av 1650-talet har Jöns dragit på sig en skuld på 100 daler silvermynt (minst en årslön för en arbetare) till dåvarande brukspatronen för Västlands bruk, Isak Mackey. Denne säljer i sin tur skuldsedeln vidare till bröderna Momma, som den 30 augusti 1658 kontrakterar Jöns och hans två söner för fyra års arbete vid Kengis kopparbruk i Svappavaara för att betala av skulden. Jöns lön sätts till 300 daler om året, vilket motsvarar ca 35-80000 kr i dagens penningvärde beroende på om det är kopparmynt eller silvermynt som avses (det framgår inte).

I Svappavaara blir han omkring 1660 utnämnd till gruvfogde i Södergruvan Gruvberget. 1667 upptäcker Jöns en ny kopparåder i Svappavaara som kallas "Jöns Ohls grop" efter sin upptäckare, arbetet där läggs dock ner redan 1674.

Jons antar troligen släktnamnet Stålnacke i samband med att han blir gruvfogde. Det finns ingen bekräftad koppling alls till smedsläkten Stålnacke i Värmland. Enligt Christer Rosenbahr finns det minst fem olika bruksarbetarsläkter Stålnacke i Sverige. Det finns inga belägg för att de olika släkterna har några närmare släktskapsförhållanden.

[Christer Rosenbahr mfl]