Anna Olofsdotter ~1657–1696

Personanteckningar

På förvåren 1671 tjänar den 14-åriga Anna som piga hos Nils Eriksson på granngården Näsbyn 8. Hon blir då förförd av den 22-årige sonen i huset Olof Nilsson, som under samlaget försäkrar att hon absolut inte kommer att bli med barn, för "han vet hur man gör".

Gravid blir hon dock i alla fall, och av skam och rädsla döljer hon graviditeten för alla på gården ända fram till slutet.

På måndag kväll den 27 november 1671 bankar Annas lillasyster Sara på hos grannen Anna Nilsdotter - ofta anlitad som jordemor eller barnmorska i byn - och ber henne enträget att följa med då hennes syster ligger halvdöd på golvet därhemma. När de kommer fram har Annas mor och en annan grannfru lyft upp Anna i sängen. Det är då uppenbart att hon är på väg att föda.

Förlossningen är svår och pågår under mer än ett dygn. Kvinnorna är tydligen inte på plats hela tiden, för på tisdagkvällen föds till slut ett barn som de hittar dött i sängen med Anna. En av kvinnorna tvättar barnet och lägger det i fotändan av sängen. Hon noterar att barnet är dött men inte har några synliga märken.

Anna är svårt medtagen av förlossningen och ligger kvar "mållös" i sängen i 11 dagar. Det visar sig också att hon blivit lam i ena benet, och att hon förmodligen får använda kryckor resten av livet. Det är dock troligen det minsta av hennes problem.

I augusti följande år anklagas den nu 15-åriga Anna för barnamord och hordom. Hon uppger då under ed Olof Nilsson som fadern. Olof erkänner att han legat med flickan då hon var piga på deras gård, men menar att han aldrig vetat om att hon var gravid. Anna hävdar dock att hon talat om det för honom vid tre tillfällen, men att han bara sagt "det får bli som det blir".

Rätten fastslår att barnets liv kanske kunde ha räddats om Anna hade berättat att hon varit gravid och tagit hjälp av andra kvinnor. Hon frikänns från barnamord men döms liksom Olof till att böta 40 mark silvermynt och till så kallad uppenbar skrift, dvs att under den allmänna gudstjänsten från pliktpallen be församlingen om förlåtelse. En social brännmärkning som måste ha varit fruktansvärd för en 15-årig flicka.

Anna förekommer inte i kyrkböckerna mer vad jag vet, men den 4 april 1696 noteras att "korpral Per Perssons hustrus syster Anna" dött. Hon blev alltså 39 år.