Henrik Eriksson Lodvik 1659–1724
Bonde, Tolvman
Kön: Man Referensnummer: 962 Levnadsålder: ≈65
Levnadsbana (Karta)
| Född | 1659 Lautakoski, Övertorneå, Norrbottens län1 |
| Bonde, tolvman | |
| Död (≈65) | 1724-10-14 Keinosuando, Gällivare, Norrbottens län2 |
Tolfman Henrik Ersson Lovek ifrån Kainisuando, 65 år | |
Personanteckningar
1694 eller 1695 övertar Henrik Eriksson nybygget i Keinosuando som Pehr Pehrsson Heinonen lämnat öde efter bara två år. Han är då gift med Margareta Mickelsdotter och har en liten son, Karl.
1711 blir Henrik nämndeman.
År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik hävdade att Vettasjärvi var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi och markerna där omkring tillhörde släkten Keisari, varför rätten beslutade att Henrik enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.
Äldste sonen Karl (f. 1693) ärvde faderns nybygge i Moskojärvi, men sålde detta till brodern Henrik (min mm mf fm mf) och bodde sedan inhyst hos yngsta brodern Markus.
År 1713 blir Karl och fadern Henrik indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det som om Karl har mördat sin svåger Mickel Mickelsson Ullatti. Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, så alla bevis verkar peka på den mördades bror Jöns Mickelsson Ullatti.
År 1727 anklagas Karl Henriksson åter för ett allvarligt brott. Under natten efter Lars Persson Servios bröllop i Tornefors, något efter påsk 1725, skall han ha idkat lönskaläge med Karin Johansdotter Suup, piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin. En mängd personer sov natten efter bröllopet över på golvet i Lars Servios stuga. De som sov närmast Karin Suup var Olof Larsson Kuoksuando, och Karl Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet, Karl svor då inför rätten att han inte rört pigan vare sig då eller någon annan gång, Karin ändrade sig då och beskyllde istället sin husbondes styvson för avlandet, men rätten frikände såväl honom som Karl och dömde istället pigan till fyra par ris för att ha förspillt deras tid.
[Erik Kuoksu]