Bloggen

Jag gjorde för ett tag sedan ett enkelt DNA-test (FamilyTree) som visade att jag nog är tämligen urnordisk: 80 % av matchningarna fanns i Sverige och Norge, resten i Finland. Nu visar ju detta bara var det idag bor folk som delar gener med mig, men den stora andelen finska matchningar gjorde mig nyfiken på om det fanns fler anor i Finland än vad jag hittills luskat ut.

På bilden finns ett glapp i Västerbotten, vilket ju kan tyckas lite märkligt. Kartan visar dock bara var det bor folk som delar gener med mig idag och som har gjort samma DNA-test.

När jag började släktforska på allvar för 10 år sedan upptäckte jag ganska snart att jag på min mammas sida hade rötter på den finska sidan. Inte så otippat med tanke på att den delen av släkten kommer från gränstrakterna vid Kalixälven. Vad jag däremot inte visste då var att även min pappa hade finsk härstamning.

Pappas finnar

Min farfars farmors mor Elsa Brita Eriksdotter hade helfinskt påbrå på sin mamma Beatas sida, medan hennes pappa Erik var halvsame. Beata var barnbarnsbarn till den vittberömde Johan Hilduinen från Kemi, som man kan läsa om i ett annat inlägg. På mödernet härstammade Beata från en grupp finnar från Savolax som vandrat över isen till Ångermanland på 1590-talet. De bosatte sig på en obebodd allmänning i närheten av Gudmundrå, mellan Viksjöåns källflöden och Ångermanälven.

Beata gick tyvärr vilse och frös ihjäl dagen före julafton 1793, då hon var på väg genom skogen till Elsas syster Maria som var gift och bodde i Sandsele. Det blev nog inget bra julfirande det året.

Min farfars farfars morfars farfar Erik Eriksson var från Österbotten. Hans fru Helena (Ella) Matsdotter var syster till Beatas morfar Johan, och hade alltså sina rötter både i Kemi och Savolax. Så min farfars far Erik Eriksson i Siksele - som var ättling till alla dessa finnar - var alltså ungefär sextondels finne om jag räknat rätt, med finskt blod (om än lite utspätt) på både fädernet och mödernet.

Mammas finnar

På mammas sida ligger det finska påbrået lite längre bak i anorna, men det är väl så roligt att läsa om:

Mormors mormors farmors farmors farfar hette Jockim (Jock) Mickelsson, och var född omkring 1630 i Savolax. Författaren Olof Hederyd har skrivit en hel bok om Jock Mickelson, som var den förste nybyggaren vid det vattenfall i Kalixälven som fick namnet Jockfallet efter honom. Byn som växte upp där heter idag också Jock efter honom. Jock Mickelsson var en synnerligen färgstark person, som jag nog får beskriva i ett separat blogginlägg senare.

Min mormors morfars farfars farmors farfars far Nils Ludviksson flyttade i början av 1600-talet från Kainuunkylä på östra sidan av Torne älv till ett nybygge 20 mil längre norrut, på den västra (svenska) sidan. Nybygget fick samma namn som hans fadersgård i Finland, och är idag mest känd för att man stickar vantar där. Lovikkavanten har alltså i praktiken fått sitt namn efter vår anfader i rakt nedstigande led, Ludvik Joensson från Kainuunkylä, vars son Nils grundade den by som idag heter Lovikka. Så kan det gå.

Det är alltså farfar och mormor som står för det finska blodet i vår familj. Kanske inte tillräckligt med finska anor för att börja slipa kniven och lära sig finska, men lite kul är det ju. Ei saa peittää!