Bloggen
Min farfars farfars mormors mor Anna Mårtensdotter från Falträsk i Lycksele lappmark var helsamisk, dvs både hennes pappa och mamma var samer. Anna är så vitt jag vet den sista helsamiska personen i vårt släktträd.
Annas pappa hette Mårten Mårtensson och var den förste bosättaren i Falträsk. Han föddes i Umbyns lappby och gick troligen i den Skytteanska skolan i Lycksele, eftersom han var skriv- och läskunnig. Mårten blev så småningom klockare och slutligen länsman i Umbyn. När han dör 1719 lämnar han efter sig hus och jord, en häst, sju kor och tjugo får, båtar, nät och en not på 50 famnar, brännvinspanna, kopparkittel och annat husgeråd. Han var alltså inte direkt någon fattiglapp.
Anna Mårtensdotters mamma hette Karin, och hon figurerar i en pikant historia som finns nedtecknad i domboken för socknen:
Den 27 maj 1695 brinner skolan i Lycksele ner till grunden. I huset befinner sig då skolmästaren Nils Gran, hans hustru som ligger i barnsäng, samt klockaren Mårtens hustru Karin. Året efter branden anklagar Nils Gran sin svåger, kyrkoherde Måns Bång, för att denne i vittnens närvaro sagt att Nils haft olovligt umgänge med klockarhustrun Karin vid tiden för branden. Kyrkoherden har också när han döpt klockarens barn frågat Karin vem som egentligen var barnafadern. Ärendet går vidare till domkapitlet i Härnösand, men vad som hände sen vet jag inte.
Själv gifte sig Anna med klockaren Hans Hansson, son till den smått legendariske Hans Ersson som var den förste bosättaren i Sorsele (och också klockare). Hans Erssons ursprung har diskuterats fram och tillbaka på nätet, men han var same åtminstone på fädernet så Hans Hansson var minst halvsame.
Hans Hansson är för övrigt också anfader till predikanten Lars Levi Laestadius (genom sonen Johan) och till Ingemar Stenmark (genom sonen Mårten). Han är dessutom både min farfars farfars mormors far genom dottern Kristina Hansdotter, och min farfars farmors morfars far genom sonen Erik Hansson.
Erik gifter sig med helsvenska Beata Johansdotter från Gransele, som tyvärr går vilse och fryser ihjäl i skogen när hon är på väg till dottern Maria i Sandsele (mer om detta i ett annat inlägg). Kristina gifter sig med kvartssamen Erik Jonsson från Björksele. Efter denna generation vattnas alltså sameblodet gradvis ut, och idag kan vi nog inte längre hävda en plats vid sametinget.
Den initiativrike König Granlund
Hans Hanssons storebror König Hansson Granlund är inte direkt släkt till oss (han är vår farfars farfars mormors farbror), men han är en så färgstark figur att jag inte kan låta bli att berätta lite om honom här.
König Hansson tar examen från Härnösands gymnasium och blir student i Uppsala 1710. Han blir sedan skolmästare i den Skytteanska skolan för lappar i Lycksele 1716, och slutligen prästvigd och förordnad som komminister i Sorsele 1719. Han tar sig under den här tiden också namnet Granlund. Därefter verkar det gå i en mer eller mindre flack bana neråt:
Vid prosten Grubbs visitation 1722 klagar komminister Granlund över utebliven lön. Han är fördjupad i skulder och hävdar att han kommer att svälta ihjäl om han inte får ut sin lön eller blir förflyttad till annan tjänst, till exempel som skolmästare i Arjeplog, något som han anser skulle passa honom bättre.
Königs klagan om uteblivna intäkter möter ingen respons, så han hittar då en annan och tillförlitligare inkomstkälla. Prosten Grubb i Umeå anmäler den 23 januari 1723 till domkapitlet i Härnösand att komminister Granlund
”…hållit offentlig krog med bränwinssäljande för lapparna så ofta de kommit till kyrkan derföre.”
Kyrkoherden Olof Gran i Lycksele har också rapporterat till prosten Grubb att lapparna som kommer till Sorsele kyrka
”…icke allenast ganska swage woro i sin Christendom, utan blefwo ock årligen fattigare, hwilket alt är förorsakad af detta krögerie, helst som och klockaren dersammastädes tagit bränwin i marknadstiden af en borgareänka med hwilket han och krögat.”
Domkapitlet hotar König vid upprepade tillfällen med förlust av ämbetet om han inte slutar sälja brännvin till lapparna. Han fortsätter dock obekymrat med försäljningen, och verkar dessutom själv ha fått smak för varorna. Kyrkoherde Gran skriver 1728 till domkapitlet att när komminister Granlund tjänstgör
”…så är det ofta händt at när han hafwer kommit i kyrkian at predika, hafwa hans sensus så turberade warit [han var snurrig, uppskruvad], aut ex hesterna crapula [bakfull], eller om han då så timiid wore, at hwad han då talat, hafwer framkommit afvogt, stympachtigt och utan något sammanhang, så at folck som saken bättre förstår än som den enfaldiga Lappen, intet kunna fatta och förstå hwad han säger och talar.”
König försvarar sig med att han ibland predikat trots att han varit trött och sjuk (men inte full), att han är människa och inte ofelbar, men att han också är utfattig och varken får kyrkpengar eller respekt av sin församling:
”…ju längre jag arbetar här i Sorsele och församlingen betiänar, ju mehra tilltager fattigdomen, som kommer dels der af att Lappen ej vet den ringaste heder emot Presten for hans omak wijd brudewijgning, barnedop, begrafning och sådane tienster, som i en församling böra i acht tagas och förrätta, dels och der af att Cappellanen här ej njuter någon wederkändzlo…”
Han påpekar också att kyrkan drabbats av översvämningar där vattnet stått under predikstolen och ”altaret fluttit till dörren”, att lapparna är obildbara, och att han inte kan försörja sina barn på den sketna prästlönen utan fortfarande vill bli skolmästare i Arjeplog istället. Domkapitlet är dock kallsinnigt, och König blir kvar i Sorsele tills han dör 1745.
Brevväxlingen mellan König Granlund och domkapitlet är dråplig läsning men ger också en skarp bild av de ganska ruskiga förhållanden som rådde i lappmarken på 1700-talet. Man kan kanske förlåta König för att han tog lite initiativ till sin försörjning.