Hans Nilsson föds 1652 i byn Bränna/Grelsbyn 6 i Överkalix socken, och tar i slutet av seklet över gården efter sin pappa Nils. Han gifter sig 1691 med sin egen piga, Brita Grelsdotter från Svartbyn, som han enligt kyrkoboken redan “besovit”. Som bot för att han tagit ut äktenskapet lite i förskott skänker han en altarljustake i mässing och en mindre summa pengar till kyrkan.
Hans och Brita får 4 söner: Grels, Nils, Johan, och Hans den yngre, som så småningom blir min morfars farfars farfars far Hans Hansson Lång. Brita dör 1715. Äldste sonen Grels och hans hustru Marita Olofsdotter tar över gården “Häns”, där barnbarnen Brita och Ellen också föds.
Det hela får dock ett brutalt slut några dagar före jul 1716.
Under senare delen av det stora nordiska kriget 1700-1721 var Finland ockuperat av Ryssland. Ryska soldater drog då regelbundet över den frusna Torne älv och vidare söderut för att plundra och mörda. Eftersom de flesta krigsdugliga män antingen stupat eller var kvar ute i fält fanns det mestadels bara gamlingar samt kvinnor och barn kvar på gårdarna, som alltså i princip var oförsvarade.
Terrorattackerna utfördes ofta av så kallade strövkårer om 50-60 ryska soldater. De var dock inte spontana härjningar av fulla knektar utan systematiska, koordinerade, och en del av Rysslands strategi för att tvinga Sverige till fredsförhandlingar. Man anföll och brände ner flera svenska städer och byar fram till krigsslutet 1721, och attackerna sträckte sig ända ner till Gotland.
Härjningarna under de här åren var troligen det som lade grunden till den i Sverige fortfarande så ingrodda rysskräcken och skapade bilden av ryssarna som råa och brutala barbarer från öst. Man bör dock komma ihåg att även svenska soldater begick övergrepp på oskyldiga under de många europeiska krigen, det var ingen rysk specialitet.
Onsdagen den 19 december 1716 är kall och mörk. Det är 4 dagar före fjärde advent, Isak har namnsdag. Utan förvarning dyker ett band ryska kosacker upp och slår in dörren på “Hänsa”. Änklingen Hans, sonen Grels, och sonhustrun Marita mördas, och ryssarna sätter eld på gården som brinner ner till grunden.
Attacken i Överkalix är troligen koordinerad med en attack på Luleå stad under samma dygn. Bland de mördade finns förutom Hans, Grels och Marita en 80-årig före detta fältväbel, en 75-årig nämndeman, flera kvinnor och barn, samt den blinde 70-årige Jonas Gabrielsson som förs till skogs och torteras till döds. Åtminstone 25 gårdar i Överkalix socken bränns ner.
Grels och Maritas ettåriga dotter Brita överlever attacken och lever till vuxen ålder. Hennes nyss döpta lillasyster Ellen finns inte bland de begravna, så hon kan också ha överlevt. Jag har dock inte hittat några spår av Ellen efter 1716.
Yngste sonen Hans - min förfader - tjänar som dräng i Yttermorjärv det här året. Om han varit hemma i fädernesgården den här decemberdagen hade jag alltså inte suttit här och skrivit om dessa gräsligheter.
I kyrkboken har sockenprästen noterat alla de som dog i Överkalix den 19 december och lagt till följande lakoniska anteckning:
“Dässa 20 åfwanstående ähro efter martering af fienden dels upbrända, dels genomstungna och dels ihjälfrusna, som skiedde d. 19. December 1716 och begrofs alla d. 13. Jan. och 24. Feb. 1717”
Källor: Överkalix församlings kyrkböcker, Gårdarna i Överkalix