Samuel Andersson, min morfars mormors farfars morfar, föds den 20 oktober 1672 på gården Näsbyn 5 i Nederkalix socken. Han tar så småningom över gården efter sin pappa Anders Månsson, som i sin tur ärvt den efter sin far Måns Andersson och farfar Anders Grelsson. Samuel är alltså fjärde generationens bonde på gården, som strax efter sekelskiftet 1600 styckats av från den äldsta gården i byn, Näsbyn 1 (Wassen). Näsbyn 5 är en liten gård på bara lite drygt 2 tunnland, vilket motsvarar ca 1 hektar i dagens mått.
Näsbyn förekommer för övrigt en hel del i den här bloggen, eftersom många av de mer spännande personerna av min mammas släkt bodde i antingen Näsbyn eller Bredviken. Samuel och hans anfäder dyker dessutom upp i domböckerna rätt ofta, då de bråkar med grannarna eller med släktingar om diverse arv och annat. Jag ska försöka skriva mer om detta efterhand.
I augusti 1698 anklagas Samuel Andersson av befallningsman Hans Renhorn för att ha huggit loss rorjärnen på en upplagd båt som tillhört Renhorns framlidne styvfar, inspektor Sigfrid Fordel. Samuel hävdar att han haft lov från Fordel att göra detta, medan Fordels dotter menar att han bara haft lov att ta några spikar från båten. Samuel har dock först brutit loss två rorjärn och sedan återvänt dagen efter tillsammans med två andra män från Rolfs, som tillsammans med Samuel brutit loss de resterande två rorjärnen. Kumpanerna har sedan behållit ett av rorjärnen medan Samuel tagit det andra och gett det till en smed i Vånafjärden.
Järnen vägde 1 1/2 pund och värderades till 3 daler kopparmynt. Samuel döms därför av rätten att återlämna järnen samt böta 3 daler silvermynt, vilket är tre gånger järnens värde (en daler silvermynt motsvarade 3 daler kopparmynt, och tre daler silvermynt var lika med en riksdaler). Han ska också “utstå uppenbar skrift och kyrkoplikt”, dvs han ska bekänna sitt brott offentligt inför kyrkoförsamlingen. Hans medbrottslingar kommer att dömas vid nästa ting.
Som en enkel jämförelse var dagslönen för en bruksarbetare på 1690-talet ca 8 öre silvermynt. En daler var 32 öre, dvs motsvarande 4 dagsverken. Samuels bot på tre silverdaler motsvarade alltså 12 dagsverken för en bruksarbetare, eller två veckolöner. Det är svårt att veta vad detta i praktiken innebar för en småbonde i Nederkalix socken, men det sved garanterat.
Samuel blir 1712 indelte soldaten Samuel Berg vid Kalix kompani i Västerbottens regemente, men blir utbytt redan i augusti 1714 av okänd anledning. Eftersom han har ett hemman kommenderas han aldrig ut i fält utan får stanna i landet. I generalmönsterrullan finns inget övrigt noterat, förutom att han vid avmönstringen 1714 fattas sin uniformskappa.
I mars 1715 dör både Samuel och hustrun Brita med bara några dagars mellanrum – troligen av sjukdom eller i någon olycka, eftersom de bara är i fyrtioårsåldern och dör i stort sett samtidigt. Dottern Brita Samuelsdotter – som ska bli min morfars mormors farfars mor – är då 11 år och lillpiga på gården.
Näsbyn 5 tas så småningom över av Samuels syster Anna och hennes man Nils Jönsson från Torneå, och gården stannar kvar i familjen några generationer till. Idag finns inget kvar av gården.
Källor: Nederkalix dombok 1684-1726 (via Leif Boström), Generalmönsterrullor för Västerbottens regemente.